mumchia  / Beijiang

2007-01-20 del 2 lases efter det 1.....

Med tarar forsande ner for kinderna fick jag ge upp och vanta om nar jag nastan var pa toppen av muren. Det var med stor stor sorg jag vande...
Nicci sa "mamma du kan om du vill" "kom igen"
tror ingen fattar hur mycket jag ville..
trots ett hjarta som absolut inte ville + min astma ..(hade pumpat mig full med mediciner inget hjalpte) sa trotsade jag lange och val med att ta mig upp...det fanns liksom inga trappor dar..bara branta stigar..i flera hundra meter upp till berges topp (prova pa att vila flera ggr men ack) hade inte Nicci varit med sa hade jag trotsat allt...om sa jag skulle krypa upp aven om det hade blivit min dod...skulle ge allt for det...sa stark ar min onskan och drom..men man kan ju inte lamna Nicci ensam kvar i Kina..om man raknar i % sa hade jag kommit upp till 90% och endast endast 10 % kvar..men det gick bara inte..med ett hjarta som slar fel och smartan av sorgen att en an gang inte fa sin onskan / drom uppfyllt. Det ar visst min lott har i livet!! Jag ar fruktansvard bitter och enormt ledsen..pa allt men mest pa mig sjalv att jag inte fixade det....
Att vara sa nara och anda sa langt borta..det hjalps inte att jag klattra pa muren i 2 timmar...jag VILLE ju enda upp juuu...gruset, stenarna rullarde nerat nar man gick och pa bada sidorna var det stup ner..fick svindel tillomed..kunde inte se ner..pa vissa stallen var det sa smalt att man fick ga sidledes...men jag kom forbi 2 vakttorn iallafall...fast inte ar det nagon trost precis..
jag tror att ingen och jag menar ingen kan kanna som jag gor nu...har tillomed svart med tarana nar jag sitter har och skriver...folk tittar men vad bryr jag mig om det...inte ett dugg..sorgen ar for stor for det...vet inte om vi ska strunta i att aka till Shanhai och istallet forsoka ta en annan vag upp...forhoppningsvis lattare vag det maste finnas spalar ingen roll om det ar 50 mil dit...hoppar over allt annat...som shoping och dyligt..maste kollas upp..
Innan jag med mycket tunga steg eller rattare sagt krop ner..japp ni laste ratt satt mig pa baken annars kasa jag ner bara...inget faste med skorna, satt jag och lyssnade pa Hasse..emedan Nicci och de andra fortsatte mot mitt mal...och inte tog jag samma vag ner heller nagonstans maste jag ha svangt hoger i stallet for vanster...men jag kom ner fick ga en bra bit pa landsvagen...och man gick man ur huse for att titta pa mig!! har val aldrig varit en blondin dar forut...med MP3 pa hogsta volym i orenen...
Nar Nicci kom tillbaka sa "mamma jag har fotat jatte mycket och filmat lite tills batterierna tog slut"
han var sa gullig saaa alskar honom....
nar alla var nere gick vi for att ata middag oss en privatperson...inte for att jag hade nagon sarskilt aptit men jag prova lite gott var det..
sa var det dax att byta batterier i nikon kamran..den sloa...men sen sa paja den...stanna helt med lincen ute...har testat med nya batterier men ack inte det inte sa nu har jag ingen kamra...och vet inte om jag kan lana nagon for att ladda in muren bilder..och det finns bara 1 (en) pa mig pa muren..om nu inte minneskortet har gatt at skogen med..har brakat med kamran i 1 timme...men men vill inte inga knappar fungerar...och lincen ar ute..hua mig
kan det bli varre an det ar?? jo det skulle ju vara att jag blev ranad eller pakord...

ps om det var kallt nere i dalen sa var det inget uppe i bergen kag sno pa flera stallen..och blaste nordanvindar....och Nicci stakaren fick skoskav...snacka om semster...puss och kram fran ett sorgsigt hjarta...